Sedan jag la ner fotbollen för ett par år sedan så har saknaden efter tävlingsmomentet varit stort och att spela innebandy med kompisar eller kollegor på små mål har inte tillfredsställt tävlingsnervern det minsta. Därför var det med stor glädje jag tackade jag till en inbjudan från en kollega att delta i deras innebandylag. Det är seriöst med både liga/cup och träning en gång i veckan. Min första säsong i laget startade dock inte särskilt bra utan vi inledde med 4 raka förluster och jag sumpade målchanser på löpande band. I söndags bestämde jag mig dock för att det var dags för ungarna att följa med och kolla på en match. Så med mor, far, fru och barn på plats gjorde vi årets hittintills bästa och vann med 12-3. Själv lyckades jag fippla in två mål och en handfull assist vilket såklart spädde på glädjen ännu mer :-).